Han har, som jag skrivit tidigare, redan som liten valp varit väldigt känslig, och även fast han har blivit bättre, så är han långt ifrån bra. Och det märks en jätte skillnad på honom när han är mitt ute i skogen, eller något annat avlägsen plats, han är glad, har svansen högt, öronen framåt, och liv i blicken, som och en bekymmersfri liten valp! Så som han ska få vara, och förtjänar att få vara.
Och det är där han och jag inte riktigt matchar, för det första så bor vi inte så lantligt, med nära till både grannar och bilväg, vilket gör att vi får gå en bra bit innan han kan slappna av, och det andra är mitt liv med hund.
Jag vill ha ett aktivt hundliv. och ha med dom överallt, gå kurser tillställningar, ja vara med. Men Liam vill vara hemma, han tycker inte om och åka bil (problem när vi åker till norge..), han gillar inte när man sätter krav på honom (så som vid inlärning/lydnad), och han blir nervös i stadsmiljöer, eller andra miljöer där det händer mycket. Personligen tror jag att han helt enkelt har svårt och sålla sina sinnesintryck och hörselintryck, precis som nån med aspergers eller liknande.
Hade jag fått bestämma hade jag haft kvar honom, för goare hund får man leta efter, och så är han ju söt som socker. MEN, är det verkligen rätt mot honom? Behålla honom för min egenskull, speciellt nu när jag verkligen kan sätta fingret på vad"problemet" är (fick en Aha-upplevelse när vi firade jul i Norge, då han var som en helt annan hund).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar