ras

Som ni kanske vet vid det här laget så gillar jag hundar, spelar ingen roll vad för typ av hund, bara det är en hund.

Men vissa fastnar lite extra i hjärtat, och en individ kan verkligen lyfta upp en hel ras i mina ögon. Och är det en sak har jag lärt mig under alla dess hundår, så är det är att det är individen som räknas, och att man kan släppa lite på alla rasfördomar man har. Visst är det bra och veta om sin hund eller andras hundars rasegenskaper, så man vet vad man har och göra med, och varför den gör som den gör, men jag tror absolut inte att man ska stirra sig för blind på just rasen.

Som när vi skulle skaffa Mio, det var inte många som uttryckte sin glädje över rasvalet utan mer "vad ska du med en sån till? och "lycka till" önskningar, och främst när han var valp kunde det komma fram främmande människor och ifråga sätta mitt rasval. Oerhört tråkig inställning. Tack och lov har det upphört nu när han är äldre, och nu får jag mest beröm för hur fin och snäll han är.

Och jag är så glad att jag valde med hjärtat och inte med hjärnan, för hade jag lyssnat på allas fördomar så hade jag gått miste om min Mio.

Jag tycker det är synd att huskys har fått sånt dåligt rykte, inte för att dom har dålig mentalitet, men för att dom ska kräva så mycket. Och visst gör dom det, men på ett annat sätt. Och i och för sig kanske det är bra då dom flesta förhoppningsvis tänker till 2 gånger innan man skaffar en, men jag tror samtidigt det skrämmer bort folk som faktiskt skulle klara av dom, och därmed går miste om en fantastisk hund!

Om jag säger såhär så är en Schäfer mycket mer krävande än en Husky, iallafall enligt min erfarenhet.

Ren fakta, med både för och nackdelar! Ingen skrämsel taktik eller linda in "det dåliga" i bomull, så tror jag fler skulle kunna göra ett klokare rasval.

Sen att tänka på själv är att kunna bortse från det yttre och istället börja jämföra vad man själv kan ge och vad hunden kräver.