Monkey see, Monkey do

Vi hundägare påverkar våra hundar betydligt mer än vad vi själva tror. Och många gånger är vi dessutom inte ens medvetna om det.

Som man säger "Barn gör inte som man säger, Barn gör som vi gör". Och detta stämmer nog väldigt bra in på våra hundar också.

Idag fick jag en riktig Aha upplevelse över detta.
För nu när solen tittar fram, så dyker det upp allt fler hundar, främst "villa hundar" som får tillgång till att gå ut och in som dom själva vill på tomten, och dom som hörs, dom syns.

Och Mio tycker detta är ytterst obekvämt att bli utskälld, och man märker på honom att han inte riktigt vet vad han ska göra. Han går tyst förbi, med raggen uppe och ser allmänt obekväm ut. Och vad gör jag då? Jo, jag går också förbi, helt tyst, och tittar på den skällande hunden, bedömer om det faktiskt kan komma ut, storlek och ras på hunden, som förövrigt var en Jackrussel.

Men varför gör jag så?? Alla vet att hundar som skäller blir provocerade just av att man tittar på dom! Och Mio stackarn som inte alls vill ha något med den att göra tittar ju automatiskt också på hunden, då jag har uppmärksammat att den där måste vi ha koll på!

Så jag tänkte efter före, till nästa hundmöte, som var en stor skällande schäfer. Hur vill jag att min hund ska bete sig när vi möte andra hundar? Jo att ignorera.
Så jag gjorde precis så, gick förbi, tyst lugnt, och tittade åt helt motsatta håll, från där schäfern stod och skällde. Hade Mio i ögonvrån, och såg hur han reagerade. Och Monkey see, monkey do, han började också ignorera!

Så bara för att testa min teori ytterligare, gick jag förbi där vi möte första hunden. Så så fort den lilla jackrusseln kom skällandes, tittade jag mycket tydligt bort, och vad hände då? Jo, Mio gjorde återigen samma sak, och den lilla skällande hunden tystnade, då vi längre inte var ett hot och ändå inte ens tittade på den.

1-0 till mig!