Godnatt Ratata

Min finaste Ratata!

Att säga farväl till dig idag var det svåraste jag gjort, det tog emot i både hjärta och själ, för vår tid tillsammans var inte slut. Det skulle ha varit du och jag ett litet tag till, men det blir inte alltid som man tänkt sig.

Ovetande om ditt öde, tröstade du mig när jag var ledsen, du stod lutande vid min sida och slickade bort mina tårar. Min snällaste Ratata. Det var ju jag som skulle trösta dig, och inte tvärt om.

Tack för att jag fick lära känna dig för den hund du egentligen var, och inte bara som ”vilddjuret Ratata”. Du hade verkligen en fantastisk personlighet, väldigt på och ivrig på livet! Du förtjänade så verkligen så mycket mer! 

Jag kommer alltid att minnas dina galna upptåg, och känna en strimma varme i hjärtat när jag tänker tillbaka, trots att de för stunden kunde göra en gråhårig. För det fanns nog inte en uppgift i världen som du inte kunde klara av och lösa på egen tass. Min duktigaste  Ratata!

Du lärde dig allt från att öppna dörrar, och springa så fort du bara kunde, samtidigt som du tävla i vem som kunde kissa på flest papperskorgar snabbast. Du var världsmästare på att slita sönder kartonger i småbitar. Och trots att du ätit glass i stora lass fanns det alltid plats för lite frolic. 

Du var alltid så glad och pigg på livet. Älskade och vara ute i friska luften och känna frihetskänslan. Du var Ådi´s stöttepelare, och en väldigt bra förebild för de yngre slyngningarna, bestämd med ändå rättvis, fler hundar borde ha varit som du! Min älskade Ratata.

Så  jag hoppas att du har det bra i hundhimlen tillsammans med Ådi och alla dom andra, och jag vill bara att du ska veta att mamma saknar dig!

(Obs, bilden har ingenting och göra med hunden i texten!)

Obs, bilden har ingenting och göra med hunden i texten!