Vi satt och pratade och lyssnade på radio, och helt plötsligt bröt dom och började prata om bombning utanför radio/tv huset i Oslo. Jag och Daniel bara tittade på varandra och trodde knappt det var sant, och värre blev det..
Vi hann precis över gränsen innan den stängdes, och försökte febrilt få en uppdatering om vad som egentligen hade hänt. Men det var inte för ens vi kom hem, flera timmar senare, som vi fick en ordentlig uppdatering, och även då kunde man knappt tro att det var sant.
Och idag, ett år senare, kan man fortfarande inte tro att det är sant!
Men en sak måste jag ge Norges folk, och det var deras sätt och hantera denna ondskefulla händelse genom att möta den med kärlek och mångfald. (In Your Face Breivik!)
Så idag går mina tankar till dom drabbade...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar