Igår var en tung dag och det svåraste beslutet av alla var tvunget att fattas. Mina älskade kissekatter fick somna in.
Det är det värsta med djur, dom blir inte så gamla, och beslutet ligger på oss och ge dom ett värdigt slut. Att fatta ett sånt beslut är nog den svåraste man kan göra, och det gör ont i hjärta och själ. Man vill ju ha dom hos sig för alltid, dom blir ju som ens små bebisar och familjemedlemar.
Så igår blev dagen. Det gick jätte fint till och en stor guld eloge till Kristian som ställer upp och sköter det hela på ett så otroligt professionellt sätt! Trots hysteriskt gråtande matte i en helt ny miljö och bilfärd, så somnade båda in spinnandes lugnt och harmoniskt. Och så avsluts orden "det var rätt beslut" kändes bra och höra, även fast det inte gjorde det lättare.
Så på en timme blev man kattlös, efter och ha haft katt i 13 år. Och så mycket minnen, och så mycket katterna varit med om. Allt från att jag flytta hemmifrån, till ett gäng andra kattkompisar och hundkompisar genom åren. Och dom har verkligen varit fantastiska på och vänja ovana hundar med katt, snälla, lugna och springer inte utan utan går lugnt förbi. Dom är redan saknade massor! Och jag har varit lycklig lottad och ha haft dom i mitt liv, mina kära guldklimpar.
Vila i frid i katt himlen tillsammans!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar