Alltså den hunden är ju en riktig liten mamma gris. Är jag ute, men inte fysiskt i hundgården så skriker han som om han är allvarligt misshandlad. Och då kan jag stå bredvid honom.. och så fort jag går in och sätter mig, lägger han sig och somnar.
Väldigt gulligt, men ack så jobbigt. Jag får liksom inget vettigt gjort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar