Låång natt

Efter att fått hem mio från djursjukhuset vid 8 tiden på kvällen, var det nästan bara vända i dörren och åka in till Göteborg och till blå stjärnan.

Oron började redan när jag hämtade ut honom, då han var minst lika dålig som när jag lämnade in honom i morse. Och när jag kom hem fick jag inte ens in Mio, utan han ville ligga på gräset på framsidan och bli uppäten av myggen. Han reagerade inte när man ropa på han, han ville inte gå och hälsa på Liam som var i hundgården, han tittade knappt på katten som sprang runt och klättra träd och gick runt mio. Jag kunde till och med gå in och packa ihop grejer till bilen utan att han reste sig! Den ända gången som mio reste sig upp var när han behövde bajsa, och det var bara vatten och blod! Sedan lade han sig ner, precis som om han skulle lägga sig och dö.

Så jag packade med Mio o Liam och gps' en och begav mig in till Göteborg, (gps'en lurade in mig till centrala Göteborg! Kan säga att jag var livrädd,  men vad gör man inte för dom man älskar). Så vi fick sitta på blå stjärnan till halv 3 innan det vart vår tid, och då skrev dom in honom igen.

Så nu hoppas jag innerligt att min lilla mys pojke blir bra och får komma hem snart!

Så man kan säga att man är trött nu, både fysiskt men framförallt psykiskt! All oro, all väntan, och framförallt att se någon man bryr sig om må så dåligt. Och såklart var Daniel på jobbet mitt i allt detta... men som tur var fick jag ett enormt stöd från LINE! Du är guld värd! Tusen tack!

Tack även till alla andra som gett lyckönskningar och hejarop.

Tänk vad fort det kan vända, så man ska verkligen inte ta något för givet..

Nu säger jag bara, kryar på dig Miobus!