Är nog mest för att det inte händer så mycket, jag jobbar, och det regnar och det blir dessutom mörkt snabbt..
Och så är dom dessutom fortfarande relativt jobbiga och promenera = fokus på hundarna, och inget annat.
Fått försöka gå tillbaka till grunden, och klura på hur man får fram VI känsla. Alla ska ju få ut något av promenaden och framförallt tycka att det är roligt. Så är det inte idag.. stundvis.
Det jag har gjort är och "tvinga" fram situationer där man måste samarbeta för att ta sig fram, har någon någonsin provat att gå en kopplat skogspromenad med 2 hundar som går åt ett varsitt håll. Tro mig, det är inte roligt, och väldigt svettigt, och till och med lite farligt ibland, MEN dom stannar till, tittar på en och inväntar vart vi ska = vi är ute och går!
Sedan har jag även belönat ALL spontan kontakt. Och varit lite mer oberäknelig i mina promenader, och helt plötsligt vänt om, eller gjort en sväng, och då vaknar dom till liv lite och undrar vart VI är påväg.
Sen har jag även ena fickan full med godis, så ibland händer det att jag har 2 hundar som går fot på varsin sida helt exemplariskt (egentligen tiggande, och i Mio´s fall även duttandes), men det sker mer och mer ofta nu, och Liam som varit i sin egna lilla värld har till och med börjat ta kontakt! Så visst går det framåt till det bättre. Men dom har sina stunder då dom är helt koko båda 2.
 |
| Tycker den här bilden visar ganska bra hur det kan vara, båda full fart framåt men åt varsina håll |
 |
| Det här är vad jag strävar efter! Liam vänder sig om för att stämma av läget. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar