Vissa stunder saknar man Stockholm.
Som när grannarna är ute och pratar med varandra, och man får känslan av att man är utomlands på grund av att man inte känner igen dialekten.
Eller som när man ska någonstans och ALLT är nytt. Man hittar ingenting någonstans..
Eller som en sån enkel sak och träffa en vän, lite halvspontant på en fika..
Men, jag ska inte vara negativ, flytten har nog varit det bästa jag har gjort i hela mitt liv, om jag ska vara helt uppriktig. Och samtidigt som det är jobbigt med allt nytt, så är det också lite spännande. Varje gång man kliver utanför dörren väntar ett nytt äventyr.
Och en annan sak jag har uppmärksammat är mentaliteten på folk. Dom är SÅ trevliga! Man möts med leenden och vänliga blickar, så olikt med vad man är van vid. Då man hade hund med sig så blev man antingen utskälld eller undviken, stackars Mio visste inte vad han skulle tro när han var valp, då han är extremt signal känslig. Samma sak med Liam..
Så det blir nog bra det här med, och trots att vi inte bott här så länge, så har vi redan bott in oss och känner oss som hemma.
Och så länge jag har Daniel vid min sida så spelar det ingen roll vart jag är någonstans, då är jag alltid hemma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar